Måndag idag!

Jaha idag är det måndag. Sofie kom hem från sjukhuset i lördags och mår efter omständigheterna bra.

Hon har inte alls lika ont som förra gången och det är ju skönt.

Jag däremot håller på att bli tokig på att det gör så ont i ärret under armen.

Jag äter värktabletter hela tiden och det hjälper för stunden men inte hela tiden.

Imorgon ska jag träffa kuratorn på onkologen få se vad hon kan hjälpa mig med.

Det som är mest kris nu är PENGAR!

Jag vet inte var jag ska ta pengar till bensin ifrån och snart ska bilen besiktas och den går troligen inte alls igenom.

Den är för gammal för att lägga ner mer pengar på reparationer och nån annan har jag inte råd att köpa.

Jag är ju så himla beroende av bilen eftersom min fibro gör att jag inte kan gå långa sträckor.

Det är ett skit att man alltid ska vara så beroende av pengar hela tiden.

Snart går mitt frikort på Apoteket ut också,inte kul.

Frikort hos doktorn har jag iallafall ett halvår till.

Ikväll blir det nog en tidig kväll,jag är så fruktansvärt trött,men det är jag ju hela tiden.

Sköt om er!

Kram.

Torsdag!

Jag har så attans ont under armen,ska det aldrig ge sig?

Det är så jobbigt detta.

Tröttheten är olidlig och jag kan ju inte bara sova hela tiden heller.

Sofie är iallafall opererad nu så cystan är borta.

Hon mår efter omständigheterna bra men hon är ledsen och jättetrött.

Det är besöksförbud på avdelningen p.g.a. svininfluensan men vi har fått tillstånd att hälsa på henne imorgon eftersom hon räknas under speciella omständigheter då hon har ADHD och är så orolig.

Alice och jag åker in då Alice slutat skolan imorgon.

Nu vill jag bara att allt ska bli så normalt det bara kan här hemma.

Det har varit en oerhört jobbig period nu och jag vill ha lugn och ro,iallafall så lugnt det bara går att få det.

För övrigt så är Julia just nu i Paris. Hon är på semester och ska samtidigt träffa en familj som hon kanske ska jobba som au-pair hos.

Hon träffar den familjen nu ikväll så jag hoppas det går bra.

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund.

Ta hand om er!

Kram!

Inte orkat!

Har inte orkat skriva nåt på ett par dagar men ska försöka få ner några rader idag iallafall.

Jag har ont och är så trött men det går väl över så småningom.

Fick återbesökstid den 9/9 på bröstenheten så jag antar att jag får reda på då hur det blir med den fortsatta behandlingen.

Ska också träffa kuratorn den 1/9,var tvungen att ändra tid eftersom detta med Sofie blev nu.

Ska ta upp det här med att söka pengar ur fonder då.

Annars går väl dagarna här.

Alice började skolan idag. Min lilla tjej börjar åttan,det är inte klokt vad stor hon blivit så fort.

Det var väl inte sådär jättekul att behöva gå upp så tidigt igen efter sommarlovet men dom hade kort dag,slutade tolv så det gick väl iallafall.

Tankarna snurrar på som vanligt och nu funderar jag ju naturligtvis över Sofies operation också.

Men det går bra,det gjorde det förra gången.

Nu ska jag kika lite på TV.

Sköt om er.

Kram.

Idag!

Idag fick jag dra dränet och det är skönt att slippa det.

Däremot har jag fruktansvärt ont i operations ärret och det svider som eld.

Det känns som om jag är svullen som en fotboll under armen men det är jag ju inte.

Jag har också väldigt ont där Port-a-cathen sitter och är alldeles blå,gul och lila på huden men det försvinner ju.

Jag ser ut som om jag varit ute och slagits för min vänstra arm är ett stort blåmärke från mitten på handen och upp till halva armbågen.

Dom har stuckit fel hela tiden och punkterat så det gör också ganska ont.

Fick mycket tråkiga nyheter igår. Sofie fick svar på sin datatomografi och dom har hittat en cysta som är 10x10 cm som måste opereras bort.

Dom tog ju ena äggstocken och en jättecysta i oktober förra året så detta var inte kul.

Dom tror iallafall att den inte är farlig,det var inte den andra heller.

Men hon är ju så orolig i sig själv ändå med ADHD och alla andra problem hon har så det tar sån tid att förklara och få henne lugn.

Men nu ska hon läggas in den 26/8 och opereras den 27/8 så det är skönt att vi inte behöver vänta så länge.

Men allt på en gång,detta är ofattbart!

Undrar hur mycket man orkar ta innan man klappar ihop.

Ta hand om er alla!

Hemma igen!

Jahaja då var operationerna gjorda för denna gång.

Port-a-cathen sitter där den ska och körtlarna är borta men jag vet inte hur många dom tog.

Kom hem igår med dränet kvar (tjatade mig hem) och skulle tillbaka och dra dränet vid 10 idag men se det gick inte alls det.

Det hade kommit för mycket så jag fick åka hem med dränet igen och ny påse och ska in imorgon igen.

Tar dom inte bort det då stryper jag dom med slangen.

Nu gör det rejält ont under armen och det är irriterande att gå med denna eländiga påse.

Annars har det gått bra men jag är fruktansvärt trött,mycket tröttare än jag var vid förra operationen. Porten i måndags och körtlarna i tisdags. Låg över natten mellan måndag och tisdag och mellan tisdag och onsdag på femman.

Personalen är helt underbara där.

Har en vän som ska operera in en port imorgon och jag håller tummarna för henne.

Hon har fått återfall så detta blir andra gången för henne.

Hon tog ena bröstet för tre år sen och nu har hon fått i det andra.

Sofie fick besked från sin datatomografi idag och hon måste opereras igen,nu har hon en stor cysta på den andra äggstocken.

Så det är knappt ett år sen sist och nu är det dags igen.

Hoppas bara dom kan rädda äggstocken. Hon tog det rätt bra trots allt.

Nu ska jag sätta mig i soffan och göra ingenting.

Ta hand om er!

Imorgon är det dags!

Söndag och imorgon är det dags. Halv ett imorgon ska jag befinna mig på operation och operera in port a cathen.

Räknar med att vara färdig runt fyra och då knallar jag till femman för att ligga där över natten.

Ingen idé att åka hem eftersom jag ändå måste infinna mig senast halv åtta på tisdag morgon.

Femman har världens underbaraste personal,helt suveräna människor.

Julia skulle titta in till mig efter jobbet imorgon,hon slutar fem så det blir ju ganska lagom.

Sofie och Alice kommer inte in imorgon men kanske på tisdag,vi får se.

Förra gången jag opererade mig var jag inte ett dugg nervös men det är jag nu.

Kan inte förstå varför,jag vet ju vad som ska hända.

Ja inte port a cathen,den har jag ju inte haft förut men körtlarna har jag ju tagit tidigare.

Får inte äta efter midnatt men jag får dricka klara drycker och kaffe fram till halv elva imorgon förmiddag.

Räknas fruktsoppa som klar dryck?

Det är också lite knepigt,varför får jag inte äta när jag ska vara lokalbedövad?

Att jag inte får äta när jag ska sövas förstår jag men inte detta.

Nån som vet?

Det här blir nog det sista jag skriver innan jag kommer hem igen på onsdag.

Sköt om er allihop och kom ihåg vad jag sagt förr,glöm inte att undersöka er.

Det är en billig livförsäkring.

Kram.

Panikångest!

Vaknade imorse med världens panikångest igen! Satte mig rätt upp i sängen och kunde bara inte andas.

Stormade ut på trappen för att få luft och försökte sedan hitta mina tabletter mot paniken.

Har ni haft panikångest nångång?

Det är så otäckt för man tror hela tiden att man ska dö.

Lyckades iallafall lugna ner mig något innan Sofie kom ner för trappen för att äta frukost och ge sig iväg till jobbet.

Vill inte att hon ska se mig sån eftersom hon är tillräckligt orolig ändå över allt som händer med mig.

Det kryper fortfarande i kroppen och magen är som en hård klump,bara knyter sig hela tiden.

Lyckades iallafall ta mig till affären och handla vad som behövs för helgen och ett par dagar till.

Måndagen närmar sig och då är det dags att operera in porten och så på tisdag körtlarna.

Hoppas verkligen att jag får åka hem på onsdagen sen och att allt går bra.

Denna väntan är som jag skrivit tidigare vidrig.

Inte konstigt att man får panikångest och går omkring med en ständig klump i magen.

Har inte ro att sitta här nu så mer kommer kanske senare ikväll.

Tittar in en stund igen.

Fick ett ryck här på eftermiddagen och började ändra om i vardagsrummet.

Kastade ut skrivbordet som datorn stått på (en kompis ska få det) och ställde dit mitt hörn databord istället och det blev mycket bättre,men nu är kroppen helt slut.

Var tvungen att göra nåt, jag håller på att förgås av oro.

Ångesten släpper inte idag trots medicinen.

Känner att det blir en vandrar natt inatt.

Hatar när jag mår så här och det slutar alltid med en sömnlös natt.

Ta hand om er.

Kram.

Vad ska jag skriva om idag då?

Jo kuratorn ringde från onken och jag fick en tid hos henne fredag den 21/8 så då ska jag in och prata med henne.

Behöver prata lite ekonomi,vet inte hur jag ska ha råd att sitta och åka mellan Västerås och Surahammar i flera veckor.

Dessutom känner jag att jag behöver nån som kan det här att prata med även om jag har många andra kontakter.

Så då blir det operation av porten den 17/8, operation av körtlarna den 18/8 och så träff med henne den 21/8. Mycket att göra den veckan.

Sofie kom äntligen iväg på sin datortomografi av buken idag tillsammans med sin pappa och det gick jättebra.

Jag är så stolt över henne att hon klarade det,hon har ju varit så rädd för detta.

Hon fick dricka kontrastvätska varje kvart i två timmar innan dom åkte och sen fick hon kontrast via nål därinne också.

Hon som brukar vara skräckslagen för nålar men det gick bra det också.

Nu är det bara att vänta på att läkaren från kvinnokliniken hör av sig.

Hoppas verkligen att det inte är nån mer cysta nu,det räcker gott med att hon redan opererat bort en jätte cysta och en äggstock.

Alice sover hos en kompis inatt och jag ska faktiskt krypa ner själv i sängen snart för jag är dödstrött.

Hoppas bara att jag kan somna.

Jag klippte gräsmattan ikväll och blev totalt slut och fick så ont i ryggen.

Myggen är heltokiga så jag blev myggbiten överallt.

Imorgon ska jag försöka städa undan mina blomlådor för nu börjar krassen blomma över och det ser bara risigt ut.

Måste hinna med detta innan operationen.

Var rädda om er och kom ihåg att vi aldrig vet hur mycket tid vi har.

Dagen idag har varit lite bättre än dagen igår men det sitter där och gnager i bakhuvet.

Jävla cancer jag vill inte ha den,vill inte ha ångest,vill inte må så här dåligt psykiskt som jag gör nu.

Nu ringde dom idag från sjukhuset och sa att jag måste komma in redan den 17:e och operera in porten och så blir operationen av körtlarna under armen den 18:e.

Det är väl bara att göra det och så stanna på femman natten mellan måndag och tisdag.

Onödigt att åka hem emellan eftersom jag ju måsta vara inne senast halv 8 på tisdag morgon.

Har ordnat för tjejerna så mamma sover här,tack mamma för att du finns.

Måste veta att Sofie kommer iväg till jobbet ordentligt. Alice har ju fortfarande sommarlov så hon sover bort halva dagarna.

Alice kan ju ha en kompis ligga över också om hon vill.

Jag har omvärderat tiden och livet och vill försöka ta tillvara varenda sekund jag har.

Ingen vet ju hur mycket tid man har.

En sak som jag ska göra är att krama om mina tjejer några extra gånger varje dag,och till dig Julia som inte är här så skickar jag minst tio kramar varje dag.

Jag vet att du läser det här så kramarna kommer ju fram iallafall.

Tack för att du kom hit tillsammans med pojkvännen idag. Det betyder mycket.

Nu är det kväll igen,tiden som jag avskyr mest.

Men jag ska försöka lägga mig och se om jag kan läsa mig till sömns.

Ta vara på varann och ni tjejer glöm inte att det är viktigt att göra en liten undersökning av er själva.

Det kan rädda liv.

Kram!

Den här dagen har varit pest och pina.

Jag mår så fruktansvärt dåligt psykiskt just nu och idag har jag bara gråtit gång på gång.

Jag är så pressad från alla håll och kanter,Sofie har ju ADHD och hon är skräckslagen för den datortomografi hon ska göra av buken på onsdag.

Det hjälper inte hur mycket jag försöker förklara för henne att det inte är farligt,hon är hysterisk.

Idag kom hon hem från jobbet klockan nio (hon börjar åtta) och vägrade att gå tillbaka eftersom hon var så panikslagen.

Nu har jag iallafall fixat så hennes pappa får åka med henne till sjukhuset på onsdag,jag orkar bara inte mer nu.

Var in till sjukhuset och hämtade kontrastvätskan som hon ska dricka eftersom det sparar två timmar i tid.

Annars måste hon sitta där och dricka den i två timmar.

Själv har jag panikångest och har haft det hela dagen. Jag är så rädd för min cancer.

Tänk om inte allt går bra,tänk om jag inte klarar det här?

Jag vet att jag inte ska ge upp men just nu är jag inne i en period när jag är så RÄDD!

Jag tror inte att NÅGON utomstående utom den som varit med om detta kan förstå hur man egentligen mår.

Visst det går bra att klistra på ett leende och åka till affären,träffa folk man känner och säga att "Jo visst det här kommer att gå så bra",men innerst inne är jag livrädd.

Varför skulle detta drabba just mig? Det är en tanke som kommer många gånger.

Det är tur att jag har många i samma situation att dela tankarna med på forumet där jag är med och jag är även så tacksam för kommentarerna och mailen jag får, men jag är ändå ensam om detta just nu.

Kan inte lägga det på barnen utan där måste man ha en fasad utåt där man bara vet att det går bra.

Det gör det säkert också men just nu har jag bara ångest,ångest,ångest.

Har inte skrivit på ett par dagar nu.

Känns som om jag inte haft så mycket att säga.

Blev nog lite mer omskakad av beskedet hos läkaren än jag trodde först.

Jag var helt inställd på att jag skulle få cytostatika och strålning,men jag hade inte räknat med en operation till.

Men samtidigt så är det ju bra att dom verkligen plockar bort allt som är så jag kan få bli frisk.

Natten mellan fredag och lördag sov Julia här så jag hade alla tre tjejerna hemma och det var så roligt.

Även om vi inte gjorde nåt speciellt mer än att titta på en film så är det så skönt att ha alla här.

Alice var i och för sig ute på kvällen men hon kom ju hem sen.

På lördagsmorgonen stack Julia iväg med sin pappa och badade.

Imorgon måste jag åka in till sjukhuset för att hämta kontrastmedel eftersom Sofie ska göra en datortomografi av buken på onsdag.

Skönare om hon får dricka vätskan hemma än att behöva komma till sjukhuset två timmar i förväg och dricka det.

Annars rullar livet på som vanligt här.

Varmt så man nästan kvävs men det skulle ju bli sämre nu.

Vaknade imorse vid 07.00 efter en orolig natt.

Hade inte sovit mycket. Såg till att Sofie kom iväg till jobbet och gick sen och la mig en stund för att försöka sova men det var omöjligt.

Fick ett mess från en kompis som har haft bröstcancer och hon ville komma över på eftermiddagen.

Jag blev jätteglad över det.

Grejade lite hemma med sånt där som man gör och vid tre snåret kom hon.

Hon hade kaffebröd från kondiset med sig och en jättegullig giraff i keramik som hon köpt till mig.

Den blev jag glad över,jag samlar nämligen på giraffer så där kom ytterligare en till samlingen.

Det var så roligt att sitta och prata med henne och eftersom hon varit i samma sits så kunde vi prata mycket om våra situationer.

Julia ringde senare på kvällen och talade om att hon kommer och sover över här imorgon.

Ytterligare en grej att bli glad över.

Griper efter allt nu och att få rå om alla mina tjejer samtidigt är underbart även om hon kommer sent p.g.a. att hon ska träffa några kompisar först.

Under kvällen har jag kikat på TV men har lite svårt att koncentrera mig.

Jag har varit ganska ledsen ikväll och tänkt mycket på detta att det blir en operation till och sen den långa behandlingen efteråt.

Jag är inte rädd för själva operationen eller behandlingen eller biverkningarna som att jag till exempel ska tappa håret (för det kommer jag att göra) men jag är så rädd att jag inte ska bli frisk även fast dom säger att jag ska bli det.

Inte för min egen skull utan för mina barns skull.

Jag vill vara här och se dom växa upp och kanske bli mormor nångång.

Jag har ju två vuxna barn men även en trettonåring som jag vill följa genom åren.

Jobbiga tankar som kommer och går men dom sitter där längst bak i huvet och vill inte försvinna.

Nu är det dags för sängen och den VIDRIGA natten igen.

Få se om jag får sova inatt.

Nu är jag hemma från sjukhuset.

Det blir en ny operation den 18/8 eftersom dom upptäckte cancerceller i körtlarna under armen.

Efter att det såret läkt så sätter dom in cytostatika i 6 månader och det kommer jag att få var tredje till var fjärde vecka.

Troligen börjar jag med det i slutet på september.

Efter det blir det strålning varje vardag i 5 veckor.

Läkaren sa att detta görs nästan alltid nu för tiden för att man ska vara säker på att man verkligen ska bli frisk och det är ju det som räknas här.

Jag kommer också att få prova ut en peruk eftersom håret kommer att falla.

Sen får vi se om jag vill ha det eller om jag använder mig av sjalar.

Så är läget just nu och jag ser positivt på framtiden trots dessa besked.

Det måste jag ju göra eller hur?

Skriver kanske mer senare idag.

Vaknade jättetidigt imorse och kunde bara inte somna om trots att jag bara sovit ett par timmar.

Som jag sagt tidigare så hatar jag NÄTTER.

Det har snurrat i huvet och magen hela dan idag. Nervös för imorgon,ska ju få min "dom" då.

Få se nu vad dom kommer att säga imorgon på bröstenheten om vad det blir för behandlingar.

Halv elva ska jag vara där.

Annars har jag försökt få dagen att gå.

Tvättat,lagat mat,diskat, handlat,ja sånt där som man gör varje dag.

Tankarna har snurrat otroligt mycket idag och det är väldigt nervöst nu.

Jag har ju egentligen ingen aning om vad som väntar mig.

Egentligen ska man väl inte ta ut oron i förskott men när man väntat så länge som jag gjort och det bara är en natt kvar nu så känns det konstigt.

Jag blev så glad idag eftersom jag fick reda på att Marilyn Manson kommer till Globen i november.

Det finns en rolig historia bakom detta med honom.

Min Julia hade en period i sina tonår då hon älskade hans musik och han skulle komma till Stockholm och Hovet.

Hon frågade mig om inte jag kunde följa med henne på konserten och jag sa att "Jo det kan jag väl men det är ju inte min typ av musik egentligen" men man gör ju allt för sina barn.

Så vi åkte och sen var jag fast.

Han kom tillbaka till Hovet efter ett par tre år och då var det Julia som följde med MIG.

Jag slängde mig på telefon när jag såg att han skulle komma och fick inte tag på Julia.

Hon ringde mig senare och jag förklarade och visst, hon följer med mamma till Globen.

Så det finns barn som gör mycket för sina mammor också.

Tack gumman för att du gör det här,jag vet att du läser detta. Det betyder jättemycket för mig.

Nu är det dags att krypa i säng. Få se om jag kan sova nåt inatt.

Det hoppas jag för jag vill kunna vara koncentrerad imorgon.

Nu är det ingen dag kvar.

Idag har det inte hänt så mycket.

Har bara gjort tråkiga hemma sysslor*s*.

Sofie började jobba igen efter semestern och det är faktiskt skönt att få ordning lite grann på tider och så.

Det blir ännu bättre när Alice börjar skolan den 24.

Barnens pappa var här ett tag och vi pratade litegrann om allt möjligt.

Alice och Sofie var också hemma.

Håller på och försöker ta reda på hur det fungerar med sjukresor om och när jag ska börja med behandlingen.

Har inte råd att sitta och åka egen bil så jag hoppas det kommer att ordna sig.

Ska prata med dom på sjukhuset på onsdag.

Min dator har fått fnatt,den bara rasslar.

Får be brorsan komma och titta på den.

Nu är det bara en dag kvar.

Skrev inget igår och vet egentligen inte vad jag ska skriva idag heller.

Har tappat "skrivet" om ni förstår hur jag menar.

Julia kom hem från Emmaboda festivalen igår och då åkte hon hit och sov över istället för att åka hem till sig.

Hon längtade nog efter mamma*s*.

Hon var lite sliten efter 6 dagar på en camping med massor med folk och massor med musik så mamma tog så klart hand om henne med mat och allt.

Det är så roligt att ha henne här.

Även om hon bara bor tre mil bort så längtar jag efter henne hela tiden,men så är det väl att vara mamma.

Skjutsade hem henne på eftermiddagen och då följde även Alice och Sofie med och vi tog en tur till Rusta och köpte tvål och parfym och lite saker man behöver eftersom det är billigare där.

Senare på eftermiddagen lyckades jag äntligen klippa gräsmattan men det var tufft eftersom jag hela tiden blev anfallen av miljoner mygg.

Varmt och svettigt blev det också.

Myggen måste ha fått fnatt eftersom dom till och med är mitt i solen.

Min granne var så snäll att han tog fram sin trimmer och hjälpte mig trimma av det längsta runt kanter och så.

Tur man har snälla grannar och snäll hyresvärd.

Nu ska jag kika lite på tv och vänta på att Alice kommer hem.

Sofie gick och la sig,hon börjar jobba imorgon igen efter fem veckors semester.

Nu är det bara två dagar kvar.

Har inte gjort något speciellt idag förutom det vanliga som måste göras hemma.

Mat,disk och sånt.

Har däremot haft en massa tankar kring allt som hänt mig den senaste tiden.

Först upptäckten av knölen,sedan väntan på att få komma till husläkaren,väntan på att få komma till bröstenheten och mammografin,ultraljudet och biopsin (som faktiskt gjordes samtidigt),väntan på svaret på biopsin,väntan på operationen och nu väntan på beskedet om vad behandlingen kommer att bli.

Jag tror aldrig jag har väntat så mycket i hela mitt liv.

Men tydligen så är det VÄNTAN jag nu har framför mig om jag lyssnar på andra som gått igenom detta.

Sen kommer ju dessa mörka tankar också.

Tänk om.....jag inte klarar det här,om jag blir jättesjuk,om jag får massor med biverkningar,om,om,om.

Det är dom orden som snurrar runt,VÄNTA och OM!

Jag menar inte att jag ger upp,det kommer jag aldrig att göra,men man klarar inte hur mycket som helst även om man tror det.

Jag har väl rätt att få bryta ihop eller?

Nu är det natt igen, jag HATAR nätter nu för tiden.

Ja det har jag gjort länge förresten.

Först för att jag aldrig kunnat sova mer än två timmar i sträck p.g.a. värken och nu för att jag inte kan somna/sova p.g.a alla konstiga tankar.

Ska iallafall krypa ner i sängen nu få se hur länge jag ligger kvar/kan ligga kvar innan jag är uppe och vandrar igen.

Ska läsa en stund få se om jag blir lite trött iallafall.

Nu är det bara fyra dagar kvar!