Jaha så var det torsdag igen!

Vad har hänt idag? Inte mycket. Pratade med Julia som är på Emmaboda festivalen och allt var bra med henne. Skönt.

Även om hon inte bor hemma så är man ju orolig för sina barn.

Dom blir aldrig riktigt vuxna i mina ögon.

Ja just ja jag har ju haft främmande två gånger idag så det har ju hänt.

Först på förmiddagen ringde en kompis och ville komma förbi innan jobbet.

Hon hade en bok,en liten mugg med en giraff på (älskar giraffer) och så hade hon en folieform med köttfärssås i med sig.

Jag blev så himla glad. Så skönt att slippa laga mat en dag.

Hon sa "Jag vet hur jobbigt det är att laga mat när man inte mår bra" när hon lämnade över formen och för mig var det som att få en miljon.

Tack vännen , det var jättegott,jag vet att du läser det här.

På eftermiddagen kom en annan kompis över och vi fikade och satt och pratade,bl.a om vad som kommer att hända efter onsdag nästa vecka.

Jag lovade naturligtvis att höra av mig så snart jag kommit hem.

Min hyresvärd kom farandes och klippte min gräsmatta idag.

Jättesnällt av honom,jag blev så glad.

Hyr ju ett stort hus och min hyresvärd har sin motorverkstad precis bredvid, och så hade han lagat en trasig gräsklippare så han skulle bara "testa" den som han sa.

Jättesnällt av honom.

På kvällen tittade jag och tjejerna på en jättebra film med Nicholas Cage som heter Knowing.

Lagom spännande och lite läskig.

Har inte mått så där jättebra psykiskt på eftermiddagen.

Det är dom läskiga tankarna som kommer igen när jag inte har en aning om vad som kommer att hända.

Men nu är det bara fem dagar kvar.

Idag känns det som om ingenting hänt.

Jag vaknade runt nio,men det kändes inte tillräckligt.

Jag var sååååå trött. Det känns som om jag aldrig är utsövd nångång.

Har haft jättekonstiga drömmar igen och det handlar bara om sjukdomar hela tiden.

Men det var som Pysan sa i sin kommentar till mig att när man får cancer så får man också många flashbacks och även såna som inte är roliga att få.

Det kanske är det som drabbat mig nu.

Fick för mig att jag skulle klippa gräsmattan framemot kvällningen men det gick ju inte.

Det var så mycket mygg att man inte kunde vara ute.

Får försöka ta det under dagen imorgon istället om det inte regnar.

Då ska det väl förhoppningsvis vara myggfritt.

Jag gick in och dammsög istället vilket verkligen behövdes.

Fattar inte varifrån allt damm kommer.

Sofie fick en tid idag för datortomografi av buken,samma datum som jag ska få mitt besked,alltså den femte så det var jag tvungen att ändra.

Visserligen är hon 22 men hon klarar inga läkarbesök ensam p.g.a. sin ADHD.

Nu blev det den 12/8 istället så det är väl bara att hoppas att det inte kommer nåt annat i vägen nu.

Hon måste in och kolla detta eftersom hon i höstas opererade bort en cysta som var stor som en fotboll och dom var även tvungna att ta hennes äggstock då.

Så det är ju viktigt att få detta kollat.

Nu är det bara sex dagar kvar.

Nu ska jag kika på Djurpoliserna i Houston.

Natti natti.

Vaknade runt halv nio idag efter en mycket orolig natt.

Hade sovit jättedåligt och drömt en massa konstiga saker om gamla kompisar från tiden jag bodde i Göteborg. Bodde där mellan 1982-1988.

Det var väldigt snurriga drömmar om alla möjliga konstiga sjukdomar.

Det är väl mitt huvud som har en massa tok för sig.

Regnet stod som spön i backen och jag blev lite ledsen eftersom vi hade bestämt att vi skulle åka till Vallby friluftsmuseum, men efter att vi fått i oss frukost och gjort oss iordning hade det slutat.

Alice hade sovit hos en kompis på natten så vi kom iväg vid två ungefär.

Gick där och kikade på djuren och tittade in i de små affärer och hantverksbodar som finns där.

Synd att allt är så dyrt på såna ställen bara,man har ju aldrig råd att köpa något.

Tjejerna ville åka till Skopunkten efteråt så det gjorde vi.

Köpte milkshakes på Mc Donald´s på vägen hem.

Väl hemma så fixade vi middag och idag blev det tacos.

Inte min favoritmat precis men tjejerna älskar det.

Jag var tvungen att lägga mig på soffan en stund och vila sen för jag får så fruktansvärt ont i ben och höfter när jag gått och stått länge. Det kommer av fibron.

Nu har vi tittat på tv en stund och det är väl dags att krypa i säng nu.

Bara sju dagar kvar nu.

Godnatt!

Nu är det "bara" åtta dagars väntan kvar tills jag får veta vad behandlingen blir.

Nästan en månad har alltså gått sen operationen.

Det känns som en hel evighet,tiden har sniglat sig fram men det är tydligen så här det är att vara cancersjuk.

Mycket väntan och mycket ångest.

Man kan ju tycka att det borde kunna gå lite fortare att få svaren men det är väl så här det är,bara att acceptera.

Idag har det inte hänt så mycket.

Tvättat en massa som jag kunde hänga ut.

Skönt att bli av med det.

Var iväg med Alice och en kompis till henne eftersom dom skulle pierca sig.

Det blev riktigt fint.

Åt rester idag eftersom vi hade mat kvar från två middagar.

Skönt,bara att värma i micron.

Julia var hit en snabbis för att hämta tält och liggunderlag.Imorgon bär det av till Emmaboda festivalen för henne och två kompisar.

Hoppas det blir skapligt väder så dom slipper regna bort.

Finns väl inget värre än ett festivalområde i regn.

Lera och kladd.

Imorgon ska vi åka en sväng till Vallby friluftsmuseum.

Det var Sofie som föreslog att vi skulle göra det och det är ju inte så långt att åka.

Kan vara skönt att komma ifrån lite.

Nu ska jag försöka sova.

Hoppas det går bättre än natten som var,då sov jag bara tre timmar.

Natti natti.

Skriver några snabba rader innan jag ska sova.

Fastnade framför tv:n och kom inte loss.

Skönt med att titta på nåt bra på tv för då tänker jag inte så mycket på det jag har framför mig och vad jag är mitt i.

Har inte hänt så mycket idag. Vi har inte varit ute eftersom det regnat nästan hela dagen och då är det bara kladdigt i trädgården.

Var en snabbis till affären eftersom jag naturligtvis glömde att köpa cremefraiche till kycklingen när jag var och handlade i fredags.

Mamma kom hit med en bukett vita astrar som var jättefina och jag blev så glad.

Gulligt av henne tycker jag.

Trött har jag varit hela dagen men det konstiga är att nu när jag ska gå och lägga mig så är jag klarvaken.

Men jag vet nog varför. Det är nu tankarna kommer smygandes och jag ligger här och vänder och vrider mig.

Jag har ju tagit både värktabletter mot fibron och sömntabletter men det är på nåt konstigt sätt som om kroppen säger ifrån när jag lägger mig.

Du ska inte sova,du ska inte sova.

Ja ja nångång slocknar jag nog.

Får väl läsa en stund få se.

Jag har precis börjat på boken Män som hatar kvinnor.

Natti natti.

Idag har jag haft en lite bättre dag än igår,men jag är så trött hela tiden.

Jag har ont i ärren efter operationen,det drar och sliter.

Försöker göra dom övningar jag ska regelbundet och det hjälper det märker jag ju.

Ska börja med lite massage nu också få se om det blir bättre.

Jag har suttit ute en lång stund idag tillsammans med Sofie. Det var inte så stekande i solen som det brukar vara så det var riktigt skönt.

Hade hängt ut tvätt också och det luktar såååååå gott när den hängt ute.

Annars har det väl inte hänt så mycket här idag.

Jag skulle behöva göra så mycket,det känns som om huset dammar igen snart men tröttheten tar över så fort jag börjar tänka på att damma och städa.

Nåväl jag får väl ta lite i taget som vanligt,det springer ju inte ifrån mig precis.

Funderar lite på hur det kommer att bli om jag nu kommer att få cytostatika behandlingar.

Läser om detta och ser ju att många mår dåligt av det och blir hemskt trötta.

Hur ska det bli om jag blir ännu tröttare?

Det är det som är det tuffa med att vara ensam mamma även om barnen börjar bli stora.

Jag måste finnas till för dom även om jag vet att jag också måste ta hand om mig själv.

Känns ju fel att lägga över allt på dom.

Men jag ska väl inte ta ut eländet i förväg. Tio dagar kvar nu tills jag förhoppningsvis får veta.

Nu ska jag läsa en stund.

Natti natti.

Idag har jag bara mått skit.

Jag blir trött bara jag rör mig,fattar inte. Blir så frustrerad när jag inte orkar nåt själv utan måste be andra om hjälp hela tiden.

Alice har både diskat och dammsugit idag men jag orkade iallafall laga en lasagne.

Thomas min bror var här och klippte gräsmattan åt mig,tack för det.

Det är nåt jag inte klarar nu.

Sofie var iväg till Parken Zoo med sin pappa. Han ringde igårkväll och undrade om hon ville åka.

Skönt för henne att komma iväg en stund.

Sen undrar jag en sak. Hur kommer det sig att så fort man sätter på tv:n så handlar det om cancer,cancer,cancer hela tiden???

Endera är det något läkarprogram där dom pratar om cancer eller så är det nåt annat program.

Vet inte,jag kanske är extra känslig just nu,det kanske alltid varit så här.

Nu börjar jag räkna dagarna tills jag ska få besked från läkarna.

Elva dagar kvar imorgon.

Orkar inte skriva så mycket mer nu ikväll,är så trött.

Ska nog snart natta mig själv,ögonen går i kors.

Ha en fortsatt trevlig fredagskväll.

Torsdag kväll snart och jag har inte mått så bra idag.

Tankarna snurrar och jag vill bara veta vad som ska hända.

Det är ett helvete att få veta att man har bröstcancer men jag tror att det är ett ännu större helvete att bara få gå och vänta på vad dom ska säga när jag kommer in den femte.

Varför ska allt ta sån tid,jag menar operationen var den 9/7 och jag ska vara hos doktorn den 5/8.

Det är nästan en hel månad att bara gå och vänta och tänka och undra......

Ja jag kan göra listan lång.

Sen läser man i tidningen om idioter som låtsas ha cancer och är dödssjuka för att på det sättet lura till sig pengar.

Hur är såna människor funtade?

Hur kan man göra nåt sånt? Det är nästan så man önskar att killen som det stod om i tidningen igår verkligen får känna på hur det är.

Jag mår inte bra just nu.

Mår illa och är svettig och eländig hela tiden.

Kan knappt röra mig utan att bli svettig,vet inte om det är detta tryckande väder eller om det är nåt annat.

Det kan ju vara oron jag går och bär på som gör att jag mår så här,jag vet inte.

Fick främmande av Marie idag och jag blev jätteglad när hon kom.

Det var längesen vi satt bara hon och jag och pratade.

Vi hade mycket kul ihop hon och jag för sisådär en, ja kan det vara 30 år sen.

Nu kom Sofie precis hem, hon har varit till stan med sin kontakt person så jag ska prata lite med henne.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Idag vaknade jag runt 9 och har faktiskt sovit ganska bra för en gångs skull.

Vädret är hemskt och har varit det hela dagen. Det blåser och regnar om vartannat.

Vad ska man säga,typisk svensk sommar eller?

Sofie och jag var iväg och köpte en rotborste eftersom Alice skulle skura rent duschen idag.

Jag lovade henne att hon skulle få en slant för besväret och det gick hem.

Duschen är jättefin.

När vi senare skulle till och äta så ringde det på dörren och utanför stod Inga-Lisa. Jag blev jätteglad när hon kom.

Det hade jag inte räknat med alls. Hon var kvar en bra stund och pratade och vi åt vår mat under tiden.

Det gjorde inte henne nåt.

Det var så gulligt tycker jag att hon kom och ville veta hur jag mådde och hur allt skulle bli. Vi brukar ju inte umgås så mycket hon och jag,hon brukar mest vara med min moster.

Annars har väl dagen varit som vanligt.

Tvättade och pajade en maskin vittvätt så jag var tvungen att köra den i klorin sen för att få den vit igen. Tänkte inte på att det var bruna sulor i Alice vita skor som jag slängde med i tvätten så allt blev fläckigt men jag lyckades få rent den.

Funderar som vanligt mycket på framtiden och hur det ska bli med allt.

Jag tror att barnen är mer oroliga än vad dom vill att jag ska veta.

Det märks att dom funderar och Julia ringer nästan varje dag,det brukar hon inte göra annars.

Idag pratade vi en lång stund om att hon gärna vill åka till Paris och jobba som aupair.

Jag hoppas hennes planer går i lås och att hon kan göra det.

Nu blir det TV en stund för att skingra alla konstiga tankar som dyker upp.

Måndag,solen skiner men det blåser halv storm.

Själv har jag massor med funderingar kring vad som ska hända.

När jag läser vad andra gått igenom så förstår jag ju att det här inte kommer att bli så enkelt.

Har jag tur så klarar jag mig med "bara" strålning men annars blir det ju cellgifter och en långdragen historia.

Det blir ju mediciner efteråt också och jag ser ju att de flesta får äta mediciner av olika sorter i upp till fem år.

Sakta börjar det gå in vad jag har framför mig.

Jag har börjat skriva ner mina frågor eftersom jag aldrig i livet kommer att komma ihåg allt vad jag vill säga när jag kommer till läkaren den femte.

Sen gäller det ju också att komma ihåg vad han svarar.

Försöker väl leva som vanligt,men det är inte så lätt.

Jag kan ju inte göra allt jag brukar eftersom jag fortfarande har ont,men jag lyckades iallafall dammsuga igår.

Sen är det ju alla tankar som snurrar,men så kommer det väl att vara nu en lång tid framöver.

Önskar att det var imorgon jag skulle in till sjukhuset och få svaren så jag slapp gå här och tänka.

Sofie är en oerhörd hjälp för mig,hade jag inte henne så vet jag inte hur det hade gått.

Hon hjälper mig jättemycket.

Nu börjar det bli dags att laga mat åt oss här.

Ha en fortsatt trevlig dag.

Lördag,vaknade inte förrän tio i förmiddags,men jag hade sovit så dåligt.

Kändes som om jag vaknade hundra gånger och bara låg och vred och vände på mig.

Tankarna snurrar och det går inte att slappna av.

Vädret har varit strålande fram till nu ikväll,men dom har varnat för världens oväder så jag passar på attt skriva nu innan det kanske börjar åska.

Jag har inte mått så bra idag,har haft ont i såren. Har inte gjort särskilt mycket mer än att laga mat och så diskade jag faktiskt idag.

Mina tjejer har varit så snälla och hjälpt mig med det men jag tänkte jag skulle klara det själv idag.

Det gick faktiskt ganska bra.

Är bara rädd att lyfta för tungt med vänster arm,det är lätt att inte tänka sig för.

Satt ute en stund men jag har lite svårt att klara solen,får ont i huvet tyvärr.

Har gått med i ett forum som kallas cancertjejer och det verkar vara jätttebra.

Där kan jag säkert få svar på mina frågor som bara snurrar i huvet.

Otroligt vad många det är som är i min situation.

Det tror man inte förrän man börjar titta sig runt lite.

Vill bara säga en sak: Vad du än gör så missa ALDRIG mammografin och undersök dig ALLTID själv. Det är så lätt att skjuta allt framför sig men gör inte det.

Jag hade tur att jag alltid varit så noga med att kolla mig själv,annars hade jag nog aldrig upptäckt detta.

Ha en fortsatt fin lördagskväll.

Fredag,jag har varit hemma från sjukhuset en vecka redan,tyckte jag nyss satt hemma och väntade på att få åka dit.

All tejp har lossnat från såren och stygnen är nästan borta.

Det ser väldigt fint ut men det gör fortfarande ont.

Trodde att det skulle bli mycket mer och längre ärr än vad det blivit,men i och för sig så räcker det väl till det som är.

Jag har så många funderingar på vad som ska hända efter att jag varit på återbesöket i augusti.

Kommer jag att få lov att ta cellgifter,vad kommer att hända då,kommer jag att bli sjuk,trött ja vad blir det.

Jag försöker läsa mig till en hel del men samtidigt så står det så många skräckhistorier på nätet att jag inte vill läsa det.

Försöker hitta några sidor där det står konkret om vad som händer.

Vi var hem till mamma och pappa en sväng idag Sofie och jag men jag orkade inte vara där så länge,men det var kul att vara där en stund iallafall.

Annars har det inte hänt så mycket idag. har handlat och planterat lite blommor , men till och med en sån liten sak som att plantera om en blomma gör ont.

Jag blir också så svettig så fort jag gör nåt men det går väl över så småningom.

Nu blir det TV en stund.

Torsdag idag,solen strålar och det är jättevarmt.

Jag har precis varit på Apoteket och hämtat en BH som jag beställt (dom hade den inte hemma) eftersom jag inte kan ha mina vanliga BH:ar just nu. Det gör lite för ont med bygel.

Den sitter rätt bra men det är ju inte vad man är van vid.

Men såren verkar läka fint så snart kanske jag kan använda dom vanliga igen.

Får främmande om en stund av Inger (min moster). Hon ringde igår och frågade om jag orkade med ett besök och det gör jag väl. Kul att träffas och prata lite.

Lyckades med den stora bedriften att baka en kladdkaka idag,vill ju ha nåt att bjuda på.

Sofie städade övervåningen igår och Alice tog nedervåningen.

Vad skulle jag göra utan mina tjejer? Det skulle bli kaos här tror jag om dom inte var hemma.

Tur att det är sommarlov för Alice och semester för Sofie.

Kanske inte det roligaste sättet att tilbringa en semester men det är ju inget man kan bestämma själv.

Julia skickade världens gulligaste SMS till mig igår och jag blev så rörd att jag började gråta,men jag har också ganska nära till tårarna just nu vad gäller allting.

Träffade en gammal granne när jag var till Apoteket och pratade en stund med henne om min bröstcancer och hon blev lite ledsen hon med.

Men det är så skönt att prata om det,det måste bara ut.

Nu ska jag förbereda lite fika här och skingra tankarna lite.

Måste stänga av alla känslor en stund (om det går).

Tisdag kväll och jag är som vanligt trött,men lägger jag mig kan jag ändå inte sova.

Var på kvinnoklinoken med min äldsta dotter idag för en efterkontroll då hon i höstas opererade bort en stor cysta plus äggstocken.

Dom kunde inte se ordentligt på ultraljudet så nu blir det CT röntgen om ca 3 veckor.

Blir det nåt mer med henne nu vet jag inte hur jag ska orka.

Det är bara för mycket nu och jag känner att jag måste vara stark,får inte bryta ihop nu men egentligen så skulle jag bara vilja lägga mig ner och skrika rakt ut.

Får man det? Skrika rakt ut menar jag.

Huvudet bara snurrar av tankar och jag mår inte bra psykiskt.

Det gör mindre ont i såren idag men det gör ont i själen när jag tänker på allt jag har framför mig.

Nu vet jag ju inte hur min behandling kommer att bli men tankarna finns där HELA TIDEN!

Jag kan ju heller aldrig sova en hel natt p.g.a min fibrovärk och nätterna blir långa när man vaknar varannan timme och måste upp och röra på sig och sen försöka somna om igen.

Huset sover men inte jag.

Skulle kunna ge en miljon för att få sova en hel natt nångång.

Nu blir det TV en stund och sen ska jag försöka vila och sortera upp tankarna.

Måndag och jag är så trött,så trött. Fattar inte var mina krafter tagit vägen.

Jag svettas bara jag rör en fena och det är urjobbigt.

Sofie och jag var till affären och handlade lite smågrejer och jag var totalt slut när jag kom hem.

Undrar hur jag ska känna mig sen när behandlingen börjar.

Brorsan (Stephan) var här och grejade med Alice dator och senare kom den andra brodern (Thomas) och hjälpte mig att klippa gräsmattan.

Tur att jag har folk omkring mig annars skulle jag aldrig klara det här.

Pappa och Ivan (hunden) tittade ner en sväng och kollade hur vi hade det också.

Jag lyckades iallafall diska själv idag (wow) men bara det tog på krafterna.

Imorgon måste jag till Västerås med Sofie eftersom hon ska till lasarettet,få se hur det går.

Julia följer med tillbaka sen. Ska bli kul att hon kommer en stund.

Nu gör det ont i såren så jag ska vila en stund.

Söndag idag och allt känns bara jobbigt just nu.
Mår inget vidare idag,deppad och har ganska ont. Kan inget göra själv utan måste ha hjälp med allt.
Får inte ens bära tvättkorgen eller hänga tvätten själv och jag blir så frustrerad.
Måste be om hjälp hela tiden.

Har funderingar på att be att få prata med en kurator sen,jag tror att jag behöver det.
Känns som om jag har en hel massa inom mig som bara måste ut och det är inget jag vill lägga på mina närstående.

Sofie och jag var precis ner och hämtade en maskin tvätt som hon hängde och så har vi en till på gång.
Sen blir det nog inte mycket mer gjort idag mer än att försöka få maten på bordet.

Vädret är så tråkigt,grått och fuktigt och det är inget man precis blir gladare av.

Känner att det börjar komma ifatt mig nu,det här som jag liksom inte velat acceptera.
Saker som att: Varför måste det här drabba mig, varför, har jag inte nog med allt annat ändå?
Fibromyalgin,depressionen,panikångesten,förslitningsskadorna och den fruktansvärda migränen,skulle inte det räcka kanske?
Nej nåt mer måste alltid till när man tror att man fått allt.

Nu lägger jag mig och vilar en stund,känner mig helt slut i kroppen.

Nu är jag hemma igen,kom hem igår.Dom har opererat bort en tumör i vänster bröst som var 4x4 cm plus att dom fick lov att ta en del runt om också.
Dom tog även fem stycken körtlar under armhålan för att kolla så att det inte spridit sig.

Allt detta skickas nu iväg till Uppsala för att testas och den 5 augusti ska jag på återbesök för att få provsvaren och för att få veta vilken behandling som kommer att sättas in.
Är det något i körtlarna så blir det en operation till.
Annars så drar dom igång strålnings behandling men om det även blir cellgifter vet jag inte än.

Jag mår efter omständigheterna bra,ont naturligtvis men det läker ju.
Trött är jag också,kroppen tar ju stryk av operationer. Jag har legat på soffan hela eftermiddagen eftersom jag hade svårt att sova inatt som var.
Det gör så ont när man rör på sig och då vaknade jag hela tiden.

Måste göra sjukgymnastik varje dag för att inte bli stel och för att risken för ödem ska minska.
Det är också lätt att bli sned om man inte töjer.

Mina tjejer är jätteglada att ha mig hemma igen och dom hjälper mig med allt jag inte klarar just nu. Jag får inte lyfta tungt på ca. 3-4 veckor och hushållsarbete ,typ dammsugning får jag inte heller göra.
Undrar om jag kan få hit nån som kan hjälpa mig med gräsmattan,kan ju inte klippa den själv.

Nu ska jag ta det lugnt och kika lite på TV.

Idag lyckades jag sova ganska länge,fram till ca. halv tio men vaknade med ångest.
Det närmar sig och jag känner hur oron börjar komma rusande emot mig.
Inte för att jag är rädd för operationen eller så,det är bara det att jag vill inte åka hemifrån och lämna mina tjejer här.
Gick det så skulle jag vilja ha dom med mig överallt.
Imorgon kvart över tolv åker jag in till sjukhuset för att spruta in den radioaktiva vätskan i bröstet som behövs för att dom ska kunna se var dom körtlar sitter som måste tas bort.
Klockan ett ska det göras och det tar ungefär en timme.
Sen går jag upp till avdelningen där jag ska vara eftersom jag tycker det är onödigt att åka hem emellan (tre mil) då jag ändå måste vara där på torsdag morgon halv åtta.
Julia kommer och hälsar på mig efter jobbet.Det ska bli roligt att hon kommer.

Är fastande från midnatt mellan onsdag och torsdag och på torsdag förmiddag opereras jag.
Ligger ju sen på uppvak några timmar och sen tillbaka till avdelningen igen.
Senare på dagen kommer Alice,Sofie och min mamma och hälsar på.

Hoppas bara att allt går fort och bra nu så jag kan åka hem på fredag.
Blir troligen inget mer skrivet innan jag kommer hem men jag berättar då om allt som hänt.

Jag och min bröstcancer.

Jag heter Catharina, kallas Catta och är 49 år. I onsdags den 1 juli 2009 fick jag diagnosen bröstcancer och samtidigt fick jag datum för operationen som sker torsdagen den 9 juli.
Vad som då snurrade i huvet kommer jag inte ihåg. Det enda jag vet är att jag inte fattade att det var mig dom pratade om. Det kändes ungefär som om jag satt bredvid mig själv och lyssnade på ett samtal dom hade med någon annan.
Efter ett par dagar kom reaktionen och då blev jag arg, ja nästan ursinnig.Varför ska detta hända mig ,tycker att jag har nog ändå med min fibromyalgi,mina förslitningsskador,min panikångest och allt annat jag går igenom.

Sen blev jag ledsen och bara grät,det svåraste med alltihop är att tänka på barnen,mina tre fina tjejer.
Men dom säger att jag kommer att bli frisk. Det blir operationen och sen blir det naturligtvis eftervård.
Strålnig ja,men cellgifter vet jag inte förrän dom opererat ut tumören och skickat iväg den på undersökning.

Det värsta av allt är att bara gå och vänta.
Först väntan på att få komma in på undersökningen och sen väntan på svaren och sen chocken när jag fick veta.
Nu dom här dagarna när jag väntat på operationsdagen.
Jag vill bara att allt ska vara över och att jag får komma hem från sjukhuset igen.

Tusen,miljoner frågor snurrar i huvet och jag vill ha svar på dom NU.

Nu ska jag och mina barn äta lite mat och jag återkommer.