Jag och min bröstcancer.

Jag heter Catharina, kallas Catta och är 49 år. I onsdags den 1 juli 2009 fick jag diagnosen bröstcancer och samtidigt fick jag datum för operationen som sker torsdagen den 9 juli.
Vad som då snurrade i huvet kommer jag inte ihåg. Det enda jag vet är att jag inte fattade att det var mig dom pratade om. Det kändes ungefär som om jag satt bredvid mig själv och lyssnade på ett samtal dom hade med någon annan.
Efter ett par dagar kom reaktionen och då blev jag arg, ja nästan ursinnig.Varför ska detta hända mig ,tycker att jag har nog ändå med min fibromyalgi,mina förslitningsskador,min panikångest och allt annat jag går igenom.

Sen blev jag ledsen och bara grät,det svåraste med alltihop är att tänka på barnen,mina tre fina tjejer.
Men dom säger att jag kommer att bli frisk. Det blir operationen och sen blir det naturligtvis eftervård.
Strålnig ja,men cellgifter vet jag inte förrän dom opererat ut tumören och skickat iväg den på undersökning.

Det värsta av allt är att bara gå och vänta.
Först väntan på att få komma in på undersökningen och sen väntan på svaren och sen chocken när jag fick veta.
Nu dom här dagarna när jag väntat på operationsdagen.
Jag vill bara att allt ska vara över och att jag får komma hem från sjukhuset igen.

Tusen,miljoner frågor snurrar i huvet och jag vill ha svar på dom NU.

Nu ska jag och mina barn äta lite mat och jag återkommer.