Min bröstcancer

Söndag idag och allt känns bara jobbigt just nu.
Mår inget vidare idag,deppad och har ganska ont. Kan inget göra själv utan måste ha hjälp med allt.
Får inte ens bära tvättkorgen eller hänga tvätten själv och jag blir så frustrerad.
Måste be om hjälp hela tiden.

Har funderingar på att be att få prata med en kurator sen,jag tror att jag behöver det.
Känns som om jag har en hel massa inom mig som bara måste ut och det är inget jag vill lägga på mina närstående.

Sofie och jag var precis ner och hämtade en maskin tvätt som hon hängde och så har vi en till på gång.
Sen blir det nog inte mycket mer gjort idag mer än att försöka få maten på bordet.

Vädret är så tråkigt,grått och fuktigt och det är inget man precis blir gladare av.

Känner att det börjar komma ifatt mig nu,det här som jag liksom inte velat acceptera.
Saker som att: Varför måste det här drabba mig, varför, har jag inte nog med allt annat ändå?
Fibromyalgin,depressionen,panikångesten,förslitningsskadorna och den fruktansvärda migränen,skulle inte det räcka kanske?
Nej nåt mer måste alltid till när man tror att man fått allt.

Nu lägger jag mig och vilar en stund,känner mig helt slut i kroppen.