Min bröstcancer

Tisdag kväll och jag är som vanligt trött,men lägger jag mig kan jag ändå inte sova.

Var på kvinnoklinoken med min äldsta dotter idag för en efterkontroll då hon i höstas opererade bort en stor cysta plus äggstocken.

Dom kunde inte se ordentligt på ultraljudet så nu blir det CT röntgen om ca 3 veckor.

Blir det nåt mer med henne nu vet jag inte hur jag ska orka.

Det är bara för mycket nu och jag känner att jag måste vara stark,får inte bryta ihop nu men egentligen så skulle jag bara vilja lägga mig ner och skrika rakt ut.

Får man det? Skrika rakt ut menar jag.

Huvudet bara snurrar av tankar och jag mår inte bra psykiskt.

Det gör mindre ont i såren idag men det gör ont i själen när jag tänker på allt jag har framför mig.

Nu vet jag ju inte hur min behandling kommer att bli men tankarna finns där HELA TIDEN!

Jag kan ju heller aldrig sova en hel natt p.g.a min fibrovärk och nätterna blir långa när man vaknar varannan timme och måste upp och röra på sig och sen försöka somna om igen.

Huset sover men inte jag.

Skulle kunna ge en miljon för att få sova en hel natt nångång.

Nu blir det TV en stund och sen ska jag försöka vila och sortera upp tankarna.