Själv har jag massor med funderingar kring vad som ska hända.
När jag läser vad andra gått igenom så förstår jag ju att det här inte kommer att bli så enkelt.
Har jag tur så klarar jag mig med "bara" strålning men annars blir det ju cellgifter och en långdragen historia.
Det blir ju mediciner efteråt också och jag ser ju att de flesta får äta mediciner av olika sorter i upp till fem år.
Sakta börjar det gå in vad jag har framför mig.
Jag har börjat skriva ner mina frågor eftersom jag aldrig i livet kommer att komma ihåg allt vad jag vill säga när jag kommer till läkaren den femte.
Sen gäller det ju också att komma ihåg vad han svarar.
Försöker väl leva som vanligt,men det är inte så lätt.
Jag kan ju inte göra allt jag brukar eftersom jag fortfarande har ont,men jag lyckades iallafall dammsuga igår.
Sen är det ju alla tankar som snurrar,men så kommer det väl att vara nu en lång tid framöver.
Önskar att det var imorgon jag skulle in till sjukhuset och få svaren så jag slapp gå här och tänka.
Sofie är en oerhörd hjälp för mig,hade jag inte henne så vet jag inte hur det hade gått.
Hon hjälper mig jättemycket.
Nu börjar det bli dags att laga mat åt oss här.
Ha en fortsatt trevlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar